Bye bye.
Bloggen ligger på is...kommer förmodligen inte att uppdateras mer om jag inte saknar DEN för mycket.
Den har funnits med så många år!! Jag tänker då inte ta bort den förrän jag kommer på nåt bra sätt att spara allt på.
Jag har efter förra inlägget tänkt mer på det det handlade om, alltså hur kan jag älska ett till barn lika mycket som det jag kännt tre år längre! Det kommer bli spännande har jag konstaterat, har äntligen börjat längta riktigt riktigt mycket, inte många veckor kvar!
Självklart handlade det förra om min familj och de familjer som rört sig i våra omkretsar under min uppväxt. Som alla vet hänger jag inte ut människor och jag skulle aldrig kunna skriva ett sånt inlägg om någon speciell, skulle det uppfattats (en vän upplyste mig om att det kunde vara på det viset) att det handlade om As familj så är det ju inte så, ur den synvinkeln har jag bara känt honom i sex år så det skulle jag inte kunna skriva. Och han har aldrig antytt det heller, han har aldrig sagt något negativt om sin familj eller släkt, jag tror vi båda är nöjda med våra fina uppväxter och vill föra detta vidare helt enkelt!
Bloggen är ett sätt att uttrycka MIG och lite av ett beroende, ett forum för mig att må bra så jag finns självklart på annan ort!! Syns kanske där!
Tack alla fina läsare för alla kommentarer, och ni som aldrig kommenterat fast jag ser att ni läser: lika roligt det med!!
Puss & kram!
Näe men vad trist att du lägger ned. Kommer att sakna din blogg jue!
Men tur att vi ses lite live då och då iaf. ler
Nej men hallå du får ju inte sluta blogga heller!!!
Men vad tråkigt! Hoppas du ändrar dig! :) Kram
Tråkigt, har varit roligt att "i smyg" blivit uppdaterad vad som händer på Vallringen.
Jag funderar oxå mkt på det där med hur det skulle bli om vi skaffade fler barn. Det kan tom få mig att fundera om jag vill ha fler barn. För det måste väl vara omöjligt att få ett till perfekt barn..? Misstänker att nr2 för mig skulle bli ett monster. Skulle jag älska ett monster lika mkt som vår ängel..? Men jo... Man älskar dem nog lika mkt, MEN på olika vis om de blir väldigt olika. Hemma hos oss, under min uppväxt, har jag alltid tyckt att vi vatit värda lika mkt, fast vi varit olika. Å Micke har tagit mer plats (förvånad..? ;) ) & jag har varit avundsjuk över att han varit den roliga. Men i slutänden har vi varit jämlika & fått massor av uppmärksamhet båda två. Å jag känner att jag vill vara mot mina barn, som mamma & pappa varit mot oss.
Men Anki, vad ska jag nu göra hela dagarna när jag inte kan läsa din blogg längre? ;-) Du får uppdatera Facebook ofta istället. =)
Kram
Du gör precis som du vill med din blogg, men jag kommer att sakna den om du väljer att ta en paus/sluta/ta bort den... Men som Anna J säger: då får du se till att hålla oss uppdaterade på FB istället! ;-)
Kramen!
Skall du lägga ner? Det som har varit så skoj att få följa dig och din fina familj. Nu som jag har sett fram emot att få följa den "nya bäsen". Får väl komma på besök istället :)
Du behöver aldrig tvivla på om du kan ge fler barn LIKA mycket kärlek. Kärlek växer, den tar aldrig slut.
Sänder många kramar och positiva tankar till dig.
Det låter tråkigt att du vill sluta. Du skriver så fina bloggar. Men jag kan samtidigt förstå dig, eftersom jag själv slutat några gånger. Men jag har ju alltid kommit tillbaka.
Om du får lusten tillbaka, så vi läsare väldigt glada. Men viktigast är att du är glad själv!
Kram :)