melinee.

Ok, ska tillägga att fröken freak spårar ur åtminstone en gång per dag..antar att det är trotsen. Men det yttrar sig på lite olika sätt..skriks gör det, idag fick jag ett par skor kastade på mig & vi har fått höra hur dumma vi är!! Inte lätt för stackarn. Vi har tagit efter Angelicas exempel och placera lilla fröken i hallen där hon inte har något skoj att leka med, där hon kan sitta och lugna ner sig i lugn och ro och dessutom bli lite nyfiken på vad vi gör....

Kanske känner hon sig lite ensam när vi vart hemma och pysslat med en massa med rustandet och jag inte är så mobil. Blir bra när lillebror kommer så hon har nån även om han inte går att leka så bra med än. Ska försöka göra saker så jämnställt som det bara går när han finns!!

Har märkt att (och det ännu tydligare) vuxna barn prioriteras olika av föräldrar & släkt. Killar brukar i princip vara dåliga på att höra av sig och därför hamnar de åt sidan..ingen känner sig tvungen att ringa eller hälsa på. Småsyskon lär sig att klara sig själv och kräver inte alls samma uppmärksamhet.

I vissa fall är det så tydligt som det bara går men det stämmer självklart inte över lag....ibland kan man iaf vara glad att man är ensambarn & tjej!! Ingen att tävla med, känner mig omtyckt av mina nära utan att behöva fundera om det är någon de tycker om bättre.

Ja nu blev det långt och flummigt....men ibland blir jag bara så förtvivlad över att man kan sätta vissa åt sidan så. Hur man kan bete sig som att vissa bara är meningen att glömmas bort....att det inte finns mycket intresse av att höra av sig eller hälsa på, vissa lider av detta.