Trots trots trots.
*Letar febrilt efter barnets paus-knapp*.
Fick promenera hem från dagis i muppvädret, viktigt att fina bilen (med sommardäck) står på Sandvik. Gick upp i skogen och plockade påskris när vi kom hem. Sen in i värmen och åt äpple. So far - so good.
Sen börjas det. smågrejer som bara måste testas. Bara för att se hur lång tid det tar innan mamma blir galen.
Mamman har väldigt taskigt tålamod. Försöker förklara och be snällt först men sen går det inte längre.
Å så håller det på hela tiden.
En stund försvann hon och när jag gick för att leta satt hon i soffan och sov. Vid 16-tiden = omöjlig att väcka.
Hon grinar fortfarande. En halvtimme efter jag väckt henne. Hon var så galen så jag bar in henne till sin säng så hon får lugna sig. Men det har inte hänt än. Åh suck! Bara 3 em kvar den här veckan. Åsså mesta delen av vakentiden på lördan. Övrig tid får hon hitta nån annan att trotsa på. Jag stänger av!
Det står att man ska möta barnet med kärlek.....går bra till en viss gräns, sen börjar jag bete mig som ett barn själv! (Är det de som menas med att ha barnasinnet kvar? nähä.....)
Nu blev det tyst....innebär att hon:
1. Somnat
2. Gör nå satyg
3. Är helt förvandlad och beter sig som den snälla söta tjej hon är.
Ja, men visst är det roligt med barn! :)
Är nyfiken på resultatet... 1, 2 eller 3..?
Mamman betedde sig vuxet och det resulterade i en 3a! Även om hon var tvungen att gråta lite först...
Oj trodde först att det var jag som hade skrivit detta.. Hmm jag har allvarligt trott att jag har förstört barnet på ngt sätt då det kom så plötsligt. =( Visst har Alvis haft ett humör utöver det vanliga men nu för tiden är det bråk JÄMT! Men faktist så känns det skönt att jag inte är ensam.. ;-)
Kram!