mitt +.
för ett år sen visste vi inte om att den här lilla parveln fanns till...men det gjorde hon...konstigt vilket annorlunda liv man fått från dagen jag inte alls trodde på + på stickan...
hon är en fantastisk liten varelse som sätter griller i huvudet på en. undrar vad mina tankar uppfylldes med förut?!
nu har hon upptäckt sin röst och övar mestadels av sin vakna tid på att skrika. låter himla skoj!
Och som hon med tjockismagen undrade igår...allt faller liksom på plats. man tror att man inte kan något men det visar sig att man kan allt. och om inte annat så löser man det på något vis.
din kommentar
från: Helena
Ja, kan tänka mig att man har det i sig på nå't vis. Folk tyx tro att jag ska kunna allt om spädbarn, men så är det ju absolut inte. Jag kan INGENTING. Man måste nog vara mamma för att kunna så'nt!
Trackback