oväntat.
jag kan mig själv till stor del men jag kan inte hantera mig och jag kan inte tro på mig eller tycka om mig. är som ett hårt material som stöter bort allt som någon eller jag själv skulle tycka vara bra med mig. hittar på omvägar och andra lösningar för att inte tro att nåt skulle vara bra med mig. känns som jag kryper för andra utan att få den feedback jag behöver medan jag i själva verket borde ge mig själv en klapp på axeln.
jag ska ta och läsa nån bok som hon törnblomsmänniskan skrivit och se till att åtminstone erkänna en bra sak med mig..till att börja med!
Ja precis. Systrarna Magnusson! Jasså så du känner dem? :) Precis samma sak tänkte jag om det programmet! Dock gillar jag inte Nyberg så mycket. Men ett toppenprogram!
Tycker oxå att det är ett tänkvärt program, som man kan ta till sig mycket av. Såg inte så mkt igår, men av det jag såg kände jag igen mig väldigt i det hon Pia(?) berättade. Var ju så jag tänkte & tyckte förr oxå (ja, du kanske kommer ihåg den tiden...) Hela världen kunde ju gå under & det kändes som om alla kollade snett på en. Men alla hennes (Törnblom - hon var väl även med på singelcoacherna..?) tips är absolut värda att ta åt sig av! Å du...du är bra!!! Minns jag inte helt fel så är du "Tjejen som är bättre än hon tror" i min vännerlista på lunar. Var nog många år se'n jag skrev det, men det stämmer såklart fortfarande. Men se till att vända det till "Tjejen som tror att hon är lika bra som hon är!" :) Definitivt nå't att sträva efter! :)