melinee.

i tisdags morse fick vi mail på jobbet. obligatoriskt möte kl. 13. alla förstod att det gällde nedskärning av personal. projektet går bra. men att det skulle vara så illa för oss var det nog ingen som trodde. vi är tre som har kortare anställning så vi har vart förberedda att få gå när som..att inte få slutföra projektet även om hoppet funnits. de övriga profficekonsulterna har anställning till sista mars. och för dem blev det nog lite av en chock när 15/20 ska bort i mitten på december. för någon vecka sen sa ledningen att det är mycket att göra och vi kanske skulle behöva jobba övertidskvällar. helst ingen extra ledighet

....och sen POFF! nu går det så bra så ni måste sluta...

snacka om lurade. vi har effektiviserat bort oss själva. stämningen har inte vart på topp. men vad ska man göra när man är anställd på det viset. drygt att 15 st som jobbat med samma saker ska söka jobb samtidigt.

för min del tycker jag att det rent ut sagt är skittråkigt. jag har aldrig haft sånt roligt jobb. aldrig haft så bra arbetskamrater. aldrig känt att jag verkligen tycker att det känns kul att gå till jobbet. jag har verkligen gjort något jag sett resultat av när jag gått hem för dagen!

men jag är glad att jag fått vart med! att jag fått haft det så här bra. mått så bra!! för min del är det inte jobbigt att vara arbetssökande. jag vet hur det är och att det löser sig. problemet är bara inkomsten.....det gnager i mig redan hur det ska gå när jag får gå på a-kassan igen. skit! å så känns det jobbigt att jag måste börja om att söka jobb. intervjuer. börja på nytt ställe.

åhh crap!!! blandade känslor här. undrar hur det känns att ha en fast anställning. kommer jag väl aldrig få uppleva.

har jag sagt att bilen inte startar?